Långvarig smärta hos äldre: få vardagen beskriven

Långvarig smärta hos äldre kan göra vanliga uppgifter svåra, men det är du som vet vad du vill kunna fortsätta göra. Ett kort besöksunderlag kan ge dina prioriteringar en tydlig plats.

Äldre man i grön tröja samtalar med en sjuksköterska vid ett bord med en stängd plommonfärgad anteckningsbok.

Här får du hjälp att beskriva aktiviteter, läkemedelsfrågor och det stöd du själv önskar. Du kan skriva på egen hand eller låta någon anteckna dina ord, utan att lämna över hela samtalet.

Låt det viktiga få platsSamla dina egna mål och vardagshinder i Smärtdagbok inför nästa vårdbesök.
Se dagboken →

Börja med det du vill kunna fortsätta göra

Långvarig smärta hos äldre behöver få beskrivas utifrån personen som har ont. Din ålder berättar inte vilka aktiviteter som betyder mest för dig. Kanske vill du kunna gå till föreningslokalen, sköta en måltid själv eller sitta med vid ett barnbarns besök. Börja där när du förbereder samtalet.

Skriv en mening om det du vill behålla. Lägg sedan till vad som har blivit svårt. ”Jag vill fortsätta baka på fredagar, men det är svårt att lyfta plåten” ger en konkret ingång. Du behöver inte först redogöra för alla diagnoser eller försvara varför just den aktiviteten är viktig.

SBU:s översikt från 2020 beskriver bland annat äldre personers upplevelser av att bli förbisedda i vården. Den är en äldre kunskapssammanställning, inte en aktuell behandlingsrekommendation. Att ge plats åt dina egna prioriteringar är ändå en praktisk utgångspunkt för besöksunderlaget.

Den här guiden handlar om din egen berättelse och det stöd du väljer. En närstående kan hjälpa till att skriva, men dina ord ska inte automatiskt ersättas av någon annans bedömning. Vid svårigheter som beror på kognitiv sjukdom behöver kommunikationen och smärtbedömningen anpassas särskilt av vården.

Dela upp en vardagsuppgift i det som faktiskt händer

En uppgift som ser enkel ut kan bestå av flera delar. Att handla innebär kanske att skriva lista, ta på ytterkläder, ta sig till affären, bära varor och packa upp hemma. Du behöver inte beskriva allt lika noggrant. Välj den del där smärtan ändrar vad du kan göra.

Skriv om hindret är att nå, hålla, stå, gå eller vara kvar i samma ställning. Om du inte vet exakt kan du beskriva själva händelsen: ”Jag lämnade varorna på golvet tills någon kunde hjälpa mig.” Det gör behovet synligt utan att du behöver föreslå en lösning direkt.

Skilj också smärtan från andra svårigheter. Om resan känns osäker, orken tar slut eller du har svårt att höra instruktioner är det egna uppgifter som kan behöva stöd. Allt behöver inte få samma förklaring för att det ska vara relevant i vårdsamtalet.

Beskriv det som redan inträffat. Du ska inte prova att bära mer, gå längre eller vara utan ett hjälpmedel för att visa din begränsning. Vardagens verkliga exempel räcker som underlag för att be om en bedömning och diskutera en genomförbar plan.

Ta med både hjälpen du får och den du saknar

Skriv vilken hjälp som redan gör skillnad. Det kan vara en närstående som hämtar något, en anpassning du har fått eller en överenskommelse med omsorgen. Ange vilket moment hjälpen gäller. ”Min granne bär upp påsarna” är tydligare än att bara skriva att du har stöd.

Berätta även om stödet kräver mycket samordning. Kanske fungerar aktiviteten när någon kommer på rätt tid, men inte när du behöver vänta hela dagen. Den skillnaden kan vara viktig för att förstå varför en lösning som ser bra ut på papperet inte alltid fungerar hemma.

I guiden om arbetsterapi vid smärta finns fler sätt att beskriva uppgifter och miljö. Du behöver inte själv beställa ett visst hjälpmedel. Börja med det du vill göra och be om hjälp att bedöma vilket stöd som kan passa.

Säg också om du vill fortsätta göra en del själv. Att få hjälp behöver inte betyda att hela uppgiften tas över. En tydlig fråga kan vara: ”Kan vi hitta ett sätt där jag gör förberedelsen men får hjälp med det tunga momentet?”

Låt din egen smärtbeskrivning få plats

Använd de ord du själv brukar använda. Det kan handla om värk, sveda, hugg eller något helt annat. Ange var det känns och om det är samma område som tidigare. Du behöver inte anpassa berättelsen till hur du tror att en äldre person förväntas må.

Om vårdpersonalen ber dig använda en skala är det din upplevelse som ska ligga bakom svaret. Be om en förklaring om frågan är oklar. En medföljande person kan hjälpa dig att höra eller minnas instruktionen, men ska inte bestämma vilken siffra du borde välja.

Säg till om det blir svårt att beskriva både smärtan just nu och den senaste tiden i samma svar. Du kan skilja dem åt: ”I dag känns det så här, men i helgen blev det svårt att klä på mig.” Då får den lugnare besöksdagen inte automatiskt representera hela perioden.

Du kan också säga att du inte vet. Ett osäkert svar behöver inte ersättas av en gissning. Beskriv då en situation som du minns tydligt. För många frågor kan ett vardagsexempel ge vårdpersonalen något mer konkret att följa upp än en allmän sammanfattning.

Ordna läkemedelsfrågorna inför besöket

Om du använder flera läkemedel kan du ta med en aktuell lista och de frågor du har. Listan och smärtanteckningarna har olika uppgifter. Listan hjälper till att visa vad du använder, medan anteckningarna kan visa hur vardagen fungerar och vad du vill följa upp.

Mallen för en egen läkemedelslista kan hjälpa dig att ordna uppgifterna inför genomgången. Markera det som är osäkert i stället för att fylla i från minnet. Ta upp receptfria produkter och kosttillskott med vården när ni går igenom användningen.

Skriv frågor som ”vad ska jag märka av den här behandlingen?” eller ”vem kontaktar jag om jag misstänker en biverkning?” Det gör syftet med uppföljningen tydligare. Ändra inte dos, tidpunkt eller kombination för att pröva om dagboken då ser bättre ut.

Om en instruktion är svår att följa hemma behöver det få sägas. Det kan gälla förpackningar, olika listor eller besked som verkar motsäga varandra. Be om hjälp att reda ut det praktiska problemet. Du behöver inte välja mellan oklara instruktioner på egen hand.

Bestäm vilken roll en medföljande person ska ha

Du kan vilja ha någon med för att komma ihåg information, anteckna eller hjälpa till med en fråga. Bestäm gärna i förväg vad den personen ska göra. Det gör det lättare att behålla din egen plats i samtalet och samtidigt få ett stöd som fungerar.

En enkel överenskommelse kan vara: ”Jag börjar med vad som är viktigt för mig. Sedan får du lägga till det jag glömt.” Den medföljande kan skriva ned besked medan du lyssnar. Om ni minns en händelse olika kan ni säga det utan att någon måste avgöra vem som har rätt.

Du kan också vilja prata ensam om en del av besöket. Ta upp det med mottagningen eller säg det när samtalet börjar. Att ha med en närstående betyder inte att allt privat automatiskt måste delas med den personen.

1177 beskriver att du kan be om begriplig information och stöd inför besöket. Om hörsel, syn eller språk gör samtalet svårt bör mottagningen få veta det i förväg. Be om den anpassning du behöver och om att få viktiga instruktioner nedskrivna.

Låt det viktiga få platsSamla dina egna mål och vardagshinder i Smärtdagbok inför nästa vårdbesök.
Se dagboken →

Gör plats för ork och återhämtning utan att mäta allt

Smärtan kan påverka vad som ryms på en dag, men en aktivitetslista behöver inte bli en bedömning av din flit. Skriv hellre vad som krävdes runt den aktivitet du ville göra. Resa, väntan och förberedelser kan ta lika mycket plats som själva besöket eller uppgiften.

Om du behövde avstå från något efteråt kan det vara värt att nämna. Beskriv det konkret: ”Efter ärendet orkade jag inte laga den planerade maten.” Det är en uppgift om vardagen, inte ett betyg på hur väl du har hanterat smärtan.

Guiden om att förenkla vardagsuppgifter visar hur stöd kan kopplas till ett visst moment. Här kan du välja en fråga att ta vidare: vad går att förenkla, vad behöver delas och vad vill du kunna fortsätta själv?

Undvik att ändra hela veckan på en gång för att skapa en perfekt plan. Börja med det behov som är tydligast och diskutera det med den som hjälper dig. En plan behöver kunna fungera även en dag då besvären eller orken är annorlunda.

Ett exempel där målet kommer från personen själv

Följande är ett påhittat exempel. En person vill fortsätta gå till en återkommande träff. Det svåra är inte samtalet där, utan att ta på ytterkläder, komma iväg i tid och bära det som behövs. I underlaget står därför uppgiftens olika delar, inte bara ”svårt att komma ut”.

Personens önskemål är: ”Jag vill kunna vara med även om jag behöver hjälp med förberedelserna.” En närstående hade först tänkt att en digital träff vore enklare. Båda idéerna kan diskuteras, men det är personens egen önskan som behöver höras innan en lösning bestäms.

Vid besöket kan frågan bli vem som kan hjälpa till att bedöma förberedelser, hjälpmedel eller stöd. Underlaget behöver inte ange svaret. Det ska göra det tydligt varför målet spelar roll och var det praktiska hindret finns.

I Smärtdagbok kan du samla den egna prioriteringen, observationer från vardagen och beskeden du får. Använd gärna korta meningar och lämna sådant tomt som inte hjälper dig. Dagboken ska vara ditt stöd, inte ännu en omfattande uppgift att sköta.

Ny eller ökad smärta ska inte förklaras enbart med ålder

1177 rekommenderar ny vårdkontakt om du får mer ont eller en ny smärta som du inte känner igen, även om du tidigare har sökt hjälp. Beskriv förändringen och när den började. Att du har levt länge med andra besvär betyder inte att allt nytt redan är bedömt.

Om du är osäker på vårdbehovet kan du ringa 1177 för rådgivning. Anteckningarna kan hjälpa dig att berätta, men en fullständig vecka behövs inte för att ta kontakt. Börja med den viktigaste förändringen och låt personalen ställa följdfrågor.

Vid planerad uppföljning kan du be om en tydlig kontaktväg om något förändras. Skriv vem du ska vända dig till och hur nästa avstämning blir bokad. Om flera mottagningar är inblandade kan du också fråga vem som hjälper till att hålla ihop kontakterna.

Gratis blad för viktiga aktiviteter och valt stöd

Ladda ner bladet för din vardag och dina prioriteringar. Första arbetssidan hjälper dig att beskriva aktivitet, hinder och stöd. På nästa sida väljer du vad besöket behöver börja med och vilken hjälp du vill ha under samtalet.

Ladda ner gratis arbetsblad (PDF)

Du kan fylla i själv eller be någon skriva dina ord. Läs gärna igenom tillsammans så att anteckningen fortfarande säger det du menar. Skriv inte personens ålder som en förklaring till ett besvär; beskriv den verkliga situationen.

Efter besöket kan du lägga till vad ni har bestämt och vem som ansvarar för nästa steg. Om en lösning inte fungerar hemma kan samma exempel användas för återkoppling. Du behöver inte börja om från början för att få säga att planen behöver justeras.

Vanliga frågor

Behöver jag berätta om alla diagnoser först?

Ta med medicinsk bakgrund till vården, men du kan börja samtalet med det behov som är viktigast för dig. Ett konkret vardagshinder ger en tydlig ingång.

Får en närstående hjälpa mig att fylla i?

Ja. Be personen skriva det du vill säga och läs igenom tillsammans. Markera om någon uppgift är den närståendes observation i stället för dina egna ord.

Ska jag prova aktiviteten utan hjälp för att visa problemet?

Nej. Beskriv det som redan händer i vardagen. Ta inte bort stöd eller gör extra försök för att skapa en anteckning.

Vad gör jag om läkemedelslistorna säger olika saker?

Markera skillnaden och be vården eller apoteket hjälpa dig att reda ut uppgifterna. Välj inte själv mellan motstridiga instruktioner.

Kan jag be om att få prata enskilt en stund?

Ja, ta upp önskemålet med mottagningen. Du kan vilja ha stöd under en del av besöket och prata själv under en annan.

Smärtdagbok, smärtjournal i PDF

Behåll din egen röst i uppföljningen

Med Smärtdagbok kan du spara frågor och överenskommelser tillsammans med de aktiviteter du vill kunna fortsätta göra.

Se Smärtdagboken →