Smärta på jobbet: förbered företagshälsovårdens besök

När du söker stöd från företagshälsovården för smärta är en konkret arbetsbeskrivning en bra början. Vad gör du när besvären märks? Hur ser platsen, tempot och möjligheten att byta uppgift ut? Börja med det som händer i arbetet, även om du redan tror att en viss stol eller ett annat schema skulle hjälpa.

”Efter flera möten i följd har jag svårt att fortsätta med dokumentationen” är mer användbart än ”mitt arbete är omöjligt”. Det betyder inte att du ska tona ner problemen. Tvärtom ger ett tydligt exempel underlag för att diskutera vad som faktiskt behöver bedömas. Ta också med sådant som fungerar så att samtalet inte bara handlar om begränsningar.

Beskriv arbetsmomentet innan du föreslår lösningen

Den här guiden hjälper dig förbereda ett samtal om arbetets utformning och ditt behov av stöd. Den bedömer inte din arbetsförmåga och avgör inga frågor om sjukskrivning eller ersättning. Medicinska frågor behöver hanteras av rätt vårdkontakt. Företagshälsovårdens uppdrag och vilka insatser du kan få beror på situationen och på det uppdrag som har beställts.

Ta reda på vad besöket gäller

Fråga vem du ska träffa och vad syftet är. Är det ett individuellt samtal, en ergonomisk bedömning eller ett möte tillsammans med arbetsgivaren? Be om information om vilka som deltar och om du förväntas ta med något. När ramarna är tydliga blir det lättare att förbereda relevant material och att märka om du har frågor som hör hemma någon annanstans.

Kontrollera även kontaktvägen. Kan du boka själv, behöver närmaste chef göra det eller finns en annan rutin? Utgå från besked från din arbetsplats och den aktuella företagshälsovården. En kollegas erfarenhet från en annan arbetsgivare behöver inte gälla dig. Om det är oklart vilket stöd som finns kan du börja med att be om en beskrivning av rutinen.

Arbetsmiljöverket beskriver arbetsanpassning som individuella åtgärder i arbetsmiljön. Myndigheten anger också att arbetsgivaren behöver ta hjälp av företagshälsovård eller annan sakkunnig när den egna kompetensen inte räcker. Det innebär inte att du på egen hand ska beställa en viss behandling. Be i stället om klarhet i vilket behov som ska utredas och vem som ansvarar för nästa steg.

Gör en karta över en vanlig arbetsdag

Dela dagen i några verkliga moment: resa eller förberedelse, första arbetsuppgiften, möten, praktiskt arbete och avslutning. Lägg till övergångarna mellan dem. Ibland ligger svårigheten i att samma belastning fortsätter genom flera uppgifter trots att kalendern visar olika aktiviteter. I andra fall handlar det om att kunna förbereda sig eller få tid att avsluta.

Beskriv hur uppgiften utförs. Är du bunden till en plats? Arbetar du med händerna över en viss höjd? Behöver du hålla koncentrationen medan någon avbryter? Skriv bara det som är relevant för ditt problem. Du behöver inte själv göra en professionell riskbedömning eller använda ergonomiska fackord för att beskriva vad du upplever.

Ta med variationer mellan dagar. Ett lugnt kontor, ett arbetspass med många kunder och ett möte på distans kan ha olika förutsättningar. Ange när en observation gäller en ovanlig situation. Det hjälper samtalet att skilja mellan ett återkommande behov och något som behöver lösas vid enstaka tillfällen, utan att någon av situationerna behöver avfärdas.

Anteckna vad som händer före, under och efter

Före ett arbetsmoment kan du notera om förutsättningarna redan var annorlunda, till exempel efter en besvärlig natt. Under momentet kan du beskriva vad som blev svårt och vilket stöd som fanns. Efteråt kan du skriva hur det påverkade nästa uppgift. Det ger ett sammanhang utan att du behöver följa kroppen oavbrutet hela dagen.

Skilj på observation och orsak. Om smärtan ökade under ett möte är det viktigt att berätta, men dagboken kan inte ensam visa vilken del av arbetet som förklarar det. Skriv hellre ”behöver bedömas” än att ge ett säkert besked om orsak. Företagshälsovården kan behöva annan information och ibland se arbetsmiljön för att diskutera lämpliga åtgärder.

Välj ett begränsat underlag. Några konkreta situationer som du kan förklara är ofta lättare att använda än en stor bunt osorterade anteckningar. För en bredare bild av vardagen finns vår guide om att arbeta med långvarig smärta. Här fokuserar du på det möte där arbetssituationen ska göras tydlig.

Skriv även vad som hjälper dig att delta

Kanske fungerar en uppgift när instruktionen är skriftlig, när du får hjälp med ett moment eller när ordningen blir annorlunda. Beskriv vad som faktiskt fungerade och i vilken situation. Det är ett underlag för diskussion, inte ett krav på att samma lösning alltid måste användas. Det är också möjligt att en anpassning behöver bedömas ur flera perspektiv.

Välj ett mål som handlar om deltagande. ”Kunna bidra på förmiddagens möte och sedan fortsätta med nästa uppgift” är konkret. ”Aldrig få ont på jobbet” kan vara svårt att använda som enda mål i ett praktiskt samtal. Dina önskemål om mindre smärta är fortfarande viktiga, men arbetsuppgiften behöver beskrivas så att ni kan diskutera vad som ska förändras och följas upp.

Berätta om sådant som verkar fungera på arbetstid men får stora följder efteråt. Du kan beskriva att du behöver avstå från vardagssysslor eller har svårt att varva ner efter ett visst upplägg. Undvik att göra en egen medicinsk förklaring. Frågan är hur helheten ser ut och vad som behöver undersökas för att arbetssituationen ska bli mer hållbar.

Håll isär din privata dagbok och mötesunderlaget

Du behöver inte börja med att dela hela din personliga smärtdagbok. Gör en sammanfattning av arbetsmoment, funktionshinder och frågor. Om medicinsk information behövs kan du fråga varför den efterfrågas, vem som tar del av den och hur den hanteras. Det hjälper dig förstå sammanhanget innan du lämnar över mer än du tänkt.

Vid ett gemensamt möte kan olika personer ha olika uppgifter. Be därför om en förklaring av vad företagshälsovården dokumenterar och vad som återkopplas till arbetsgivaren. Den här guiden ger inga generella löften om hur varje uppdrag hanteras. Ställ frågan till den aktuella verksamheten och be om ett tydligt svar om något känns oklart.

Förvara egna anteckningar på en plats där du har kontroll över åtkomsten. En privat hälsodagbok kan vara olämplig att lägga i en gemensam arbetsmapp. När du delar ett utvalt dokument, använd den överenskomna kanalen. Kontrollera att det är rätt version och att bilagor inte innehåller andra uppgifter som du av misstag skickar med.

Gör önskemålen möjliga att diskutera

Förbered några frågor i stället för en färdig lösning. ”Kan vi titta på hur uppgifterna fördelas?” öppnar för bedömning. ”Finns det ett hjälpmedel som behöver provas ut?” är en annan konkret ingång. Beskriv varför frågan är viktig för dig. Då blir det tydligt vilket hinder som förslaget ska hjälpa till att hantera.

Om önskemålet gäller pauser kan en konkret pausplan göra hindret tydligare. Ange arbetsmoment, möjlig hållpunkt och behov av avlösning. Då kan samtalet handla om förutsättningarna på arbetsplatsen, inte bara om att du ska minnas ett larm.

Om frågan gäller hur ett moment ska kunna genomföras kan ett underlag om uppgift och miljö vara användbart inför arbetsterapeutisk bedömning. Beskriv behovet före en föreslagen produkt och kontrollera vem som ansvarar för bedömningen i ditt fall.

Arbetsmiljöverket nämner bland annat arbetsutrustning, arbetsuppgifter, arbetstider och arbetsfördelning som möjliga områden för anpassning. Vilken åtgärd som passar behöver bedömas i den aktuella verksamheten. Sidan om tillvägagångssätt betonar också uppföljning och justering. Ta därför upp hur ni ska märka om en beslutad förändring fungerar, inte bara vad som ska köpas eller bokas.

Om du redan arbetar med planering av aktivitet och pauser, beskriv vad som är möjligt på arbetsplatsen. Ett individuellt upplägg behöver gå att genomföra i det faktiska arbetet. Det hjälper inte att du lovar att ta pauser om arbetsuppgiften eller bemanningen gör dem omöjliga. Den skillnaden behöver komma fram i samtalet.

Ett påhittat mötesexempel

En person har ont under dagar med många telefonsamtal. Underlaget visar att samtalen ofta följs direkt av dokumentation vid samma plats och att andra uppgifter skjuts upp. Personen skriver: ”Jag vill få hjälp att se över ordningen mellan uppgifterna och hur jag kan variera arbetet.” Exemplet är konstruerat för att visa en fråga, inte en rekommenderad anpassning för alla.

I mötet kan det visa sig att mer information behövs. Kanske behöver någon se arbetsstationen eller förstå hur samtalen fördelas. Den första slutsatsen behöver därför inte vara ett nytt skrivbord eller kortare arbetstid. Ett bra nästa steg kan vara att utreda just den fråga som fortfarande är oklar och bestämma vem som ska göra det.

Efter mötet skriver personen ner det som faktiskt beslutades, vem som ansvarar och när frågan ska tas upp igen. Egna idéer märks som förslag. På så sätt går det att skilja en överenskommen åtgärd från en tanke som ännu inte har bedömts, vilket minskar risken att olika deltagare går därifrån med olika uppfattningar.

Följ upp en förändring med samma vardagsfråga

Om ni kommer överens om en anpassning, välj vad du ska observera. Det kan vara om du kan genomföra det aktuella momentet, vilket stöd du behöver och hur nästa arbetsuppgift fungerar. Använd ungefär samma beskrivning före och efter. Skriv också när något annat förändrats, så att underlaget inte ger en missvisande bild av vad anpassningen inneburit.

När frågan gäller tiden tillbaka efter sjukfrånvaro kan en uppgiftskarta inför återgången hjälpa. Följ både arbetets innehåll och om anpassningarna faktiskt fanns på plats. Den privata kartan ersätter inte arbetsgivarens plan eller vårdens bedömning.

Uppföljningen ska inte bli ett prov som du måste klara. Om upplägget inte fungerar behöver det framgå. Ta upp praktiska problem tidigt och fråga vem du ska kontakta mellan mötena. Försök inte få anteckningarna att se bättre ut genom att utelämna stöd du fått eller arbete som någon annan tagit över.

Om stress eller sömn påverkar hur du kan beskriva arbetsdagen kan du läsa om smärta och stress som bakgrund. Det betyder inte att arbetsmiljöproblem kan förklaras bort med hur du mår. Ta med båda delarna när de är relevanta och låt rätt person bedöma vilka insatser som behövs.

Medicinska besvär behöver sin egen kontaktväg

Nya eller tilltagande symtom ska inte vänta enbart för att ett arbetsplatsmöte redan är bokat. Kontakta vården utifrån behov. Ring 1177 om du är osäker på vart du ska vända dig och 112 vid ett akut livshotande tillstånd. En arbetsdagbok kan hjälpa dig berätta, men avgör inte hur brådskande vården är.

Ladda ner gratis arbetsark inför företagshälsovården. Samla arbetsmoment, observationer, frågor och ansvar för uppföljningen. Vill du behålla den privata helhetsbilden separat finns Smärtdagbok i PDF för dina egna anteckningar. Ta sedan med den sammanfattning som är relevant för just ditt möte.

Vanliga frågor