Multimodal smärtrehabilitering: förbered starten

Multimodal smärtrehabilitering innebär att flera insatser samordnas kring långvarig smärta och dess konsekvenser. Den här guiden hjälper dig inför bedömning och starten av ett upplägg. Du får frågor om mål, ansvar och vardagsförutsättningar. Den är inte en lista över behandlingar som alla ska få eller en garanti för ett visst resultat.

Vården behöver bedöma om ett samordnat upplägg passar dina behov. Innehåll, kontaktvägar och omfattning varierar mellan verksamheter. Börja med att fråga din befintliga vårdkontakt vilket problem rehabiliteringen ska hjälpa med och hur bedömningen går till där du bor.

Förstå vad som ska samordnas

Det centrala är inte bara att träffa flera yrkesgrupper. Fråga hur deras insatser hänger ihop och hur ni arbetar mot gemensamma mål. Du kan till exempel behöva stöd med aktivitet, vardagsuppgifter och hur smärtan påverkar tankar eller socialt liv. Vilka delar som är relevanta för dig ska avgöras tillsammans med vården.

Det nationella vårdförloppet för långvarig smärta beskriver samordnade teaminsatser och en rehabiliteringsplan med mål, åtgärder, ansvar och uppföljning. Använd det som grund för frågor om ditt eget upplägg. Du ska inte behöva anta att varje besök automatiskt leder till en gemensam plan utan att någon förklarat hur samordningen fungerar.

Skriv vilka kontakter du redan har och vad de hjälper dig med. Ta med om en annan sjukdom eller behandling behöver beaktas. En enkel kontaktöversikt kan visa vilka delar som behöver kopplas ihop. Den ska inte göra dig ansvarig för att själv lösa medicinska eller organisatoriska frågor mellan olika verksamheter.

Skilj rehabilitering från enbart undervisning

En smärtskola kan ge kunskap och reflektionsuppgifter. Ett rehabiliteringsupplägg kan innehålla undervisning men också andra individuellt bedömda och samordnade insatser. Fråga därför vad namnet betyder hos den mottagning du ska besöka. Två verksamheter kan använda liknande ord men erbjuda olika former och omfattning av stöd.

Om du främst ska gå en kurs finns särskilda råd om att förbereda sig för smärtskola. Här ligger tyngdpunkten på hur teamets arbete knyts till dina mål och hur starten organiseras. Du behöver inte läsa samma information flera gånger för att kunna ställa en enkel fråga om vad du blivit erbjuden.

Be om en kort beskrivning av vad som ingår och vad som inte ingår. Finns individuella bedömningar, gruppmoment eller kontakt mellan besöken? Vad behöver du göra hemma? Svaren hjälper dig förstå både möjligheter och praktiska krav innan du försöker få plats med upplägget i en redan ansträngande vardag.

Ta med ett vardagsmål som betyder något för dig

Ett mål kan börja i något du saknar: laga en måltid, delta i familjelivet, kunna göra ett ärende eller hantera en arbetsuppgift. Skriv varför det är viktigt. Det hjälper teamet förstå vad insatserna ska stödja. Ett mål behöver inte vara stort eller imponerande för att vara relevant.

Beskriv nuläget med samma aktivitet. Vad går redan, vad kräver hjälp och vad hindrar dig? Undvik att bara skriva att du vill ha mindre ont, även om det självklart kan vara en önskan. Ett konkret vardagsmål ger ytterligare information om vad en användbar förändring skulle innebära för dig.

Du kan ha flera önskemål, men välj ett eller två att börja samtalet med. Teamet kan hjälpa dig prioritera och formulera dem. Om du inte vet vad som är möjligt att sikta mot, säg det. Bedömningen ska inte förutsätta att du redan kan skapa en färdig rehabiliteringsplan på egen hand.

Visa vad du redan har provat och vad som blev svårt

Sammanfatta relevanta tidigare insatser kort. Skriv vad de gällde, ungefär när de genomfördes och vad som hände i vardagen. Ta med både sådant som var hjälpsamt och sådant som inte gick att genomföra. Ett praktiskt hinder, en oklar instruktion och utebliven förbättring är olika saker som kan behöva olika lösningar.

Beskriv om flera råd har krockat eller om du saknar en tydlig kontaktväg för uppföljning. Det kan vara särskilt relevant när samordning diskuteras. Du behöver inte välja vilken profession som har rätt. Be teamet hjälpa dig förstå hur råden ska förhålla sig till varandra och vilken plan som gäller nu.

Om nästa steg handlar om specialistbedömning kan guiden om frågor inför en smärtmottagning hjälpa. En remiss eller ett önskemål garanterar inte ett visst program. Fokusera på vilket behov som är olöst och vad den nya kontakten förväntas bidra med.

Fråga om upplägget går att genomföra i din vardag

Ta reda på praktiska krav som resor, tider, digital teknik och material. Berätta om något kan göra deltagandet svårt. Det kan gälla att sitta länge, läsa mycket text eller hinna återhämta sig mellan tillfällen. Sådana uppgifter är relevanta för planeringen och ska inte behöva vänta tills du har missat ett moment.

Fråga hur information kan anpassas om du har svårt att minnas, koncentrera dig eller förstå språket. Du kan behöva korta skriftliga instruktioner eller tydligare prioritering mellan hemuppgifter. Välj konkreta behov. Det är lättare för verksamheten att ta ställning till ”jag behöver veta vilken uppgift som är viktigast” än till en allmän oro för att inte räcka till.

Ta också reda på vad som händer om du blir sjuk eller behöver ändra ett tillfälle. Kan material tas igen, vem kontaktar du och hur påverkas planen? Svaren varierar. Att känna till rutinen kan göra det lättare att säga till i tid och undvika att du försöker kompensera på egen hand med fler uppgifter hemma.

Om upplägget använder digitala delar kan du fråga vad som krävs av utrustning och inloggning innan starten. Ta reda på vem som hjälper vid tekniska problem och hur du får information om ett moment inte går att öppna. Det är en praktisk fråga, skild från hur du förstår innehållet. Att inte kunna använda en viss teknik ska beskrivas som ett hinder att lösa, inte som att du inte har försökt ta del av rehabiliteringen.

Be om en plan som visar ansvar och nästa steg

En begriplig plan behöver ange vad du ska göra, vad teamet ska ordna och hur ni följer upp. Fråga vem som är din kontakt när något är oklart. Om olika delar av vården ansvarar för läkemedel, sjukskrivning och rehabilitering ska det framgå. Anta inte att allt automatiskt flyttas till det nya teamet.

Skriv individuella instruktioner skilda från allmän kursinformation. Ett föredrag kan ge bakgrund, medan en personlig överenskommelse säger vad som gäller dig. Ange datum och vem du ska fråga om instruktionen behöver förtydligas. Det gör underlaget lättare att använda när du har fått mycket information under samma vecka.

Kontrollera planen med egna ord innan besöket avslutas. Du kan säga: ”Jag ska börja med den här uppgiften, och om det blir svårt kontaktar jag er på det här sättet. Har jag förstått rätt?” En sådan sammanfattning kan upptäcka missförstånd direkt utan att du behöver vänta till nästa planerade besök.

Följ genomförandet, inte bara resultatet

Under starten kan du notera om en uppgift gick att genomföra som ni tänkt. Fanns rätt förutsättningar, var instruktionen begriplig och behövde något ändras? Den informationen kan vara viktig även om smärtan ännu inte förändrats. Rehabiliteringens olika delar behöver förstås i sitt sammanhang, inte bedömas genom en enda dags smärtsiffra.

Skriv också om du valde bort något annat för att få plats med uppgiften. Annars kan planen se genomförbar ut på papperet trots att den tränger undan viktig vardag. Ta upp det som ett planeringsproblem. Du behöver inte lösa det genom att pressa dig hårdare eller dölja att upplägget blev för omfattande.

Om en reaktion bekymrar dig, följ de råd ni har kommit överens om och ta kontakt. Den här guiden ger inga gränsvärden för hur mycket smärta som är acceptabelt och ingen automatisk ökning av aktivitet. Individuella råd behöver ta hänsyn till din hälsa, andra diagnoser och vad som händer under rehabiliteringen.

Ha realistiska frågor om vad rehabiliteringen kan ge

Ingen artikel kan säga vilket resultat du kommer att få. SBU:s översikt från 2021 fann att samordnade multimodala och interdisciplinära behandlingar kan ha fördelar, men resultaten ger inte stöd för att lova överlägsen effekt för varje person. Vilka insatser som passar och vilka mål som är rimliga behöver bedömas individuellt.

Fråga vad teamet hoppas att ni ska kunna förändra och hur ni ska märka det. Det kan gälla delaktighet, funktion eller att hantera vardagens krav. Be också om en förklaring av vad som händer om målen behöver ändras. Ett nytt mål kan vara en del av en genomtänkt plan, inte ett tecken på att du har gjort fel.

Undvik att jämföra ditt förlopp med en annan deltagares som om programmet vore ett prov. Människor har olika förutsättningar, stöd och sjukdomsbild. Berätta om det som är svårt i ditt upplägg. Du ska kunna diskutera hinder och osäkerhet utan att det automatiskt tolkas som bristande vilja eller motivation.

Ett exempel på ett mål som går att följa upp

Ett påhittat exempel är: ”Jag vill kunna delta i förberedelserna inför familjens middag. Just nu går det att välja recept, men inköp och matlagning blir för mycket tillsammans.” Frågan till teamet blir vilka delar som ska bedömas och hur ett första steg kan utformas inom personens förutsättningar.

Vid uppföljningen kan personen beskriva vilken del som genomfördes, vilket stöd som fanns och vad som hände efteråt. Det säger mer än att bara rapportera en smärtsiffra. Exemplet visar hur vardagsmålet binder ihop insatserna, men det är inte en ordination om att matlagning eller en viss aktivitet passar alla.

När planen ändras kan personen skriva den nya överenskommelsen intill det gamla målet. Då blir det tydligt vad som gäller nu. Be teamet förklara hur ni ska ta hand om det som fungerar efter programmets slut. För den fasen finns guiden om tiden efter smärtrehabilitering.

Gratis mål- och frågeblad inför starten

Ta med ett kort urval och lämna plats för svar. Du behöver inte fylla varje rad eller välja mål utan hjälp. Om nya symtom uppstår ska de bedömas utifrån sitt vårdbehov även under ett rehabiliteringsprogram. Följ kontaktplanen och ring 1177 om du är osäker på vart du ska vända dig.

Vanliga frågor