Smärtanalys: frågorna vården ställer och hur du förbereder svaren

En smärtanalys är vårdens sätt att reda ut vilken sorts smärta du har, vad som håller den vid liv och vad den gör med din vardag. Här är frågorna du kan räkna med, varför de ställs och vad du kan ha med dig.

Smärtanalys är ett ord ur vårdens eget språk. Enligt Läkemedelsboken ska analysen fastställa tre saker: vilken kategori smärtan tillhör, vilken smärtmekanism som ligger bakom och vilka biologiska, psykologiska och sociala faktorer som påverkar tillståndet. Resultatet är grunden för diagnosen och behandlingen. Det ska också ge dig en rimlig och begriplig förklaring till varför du har ont, för så länge smärtan är oförklarad finns oron kvar.

För dig som patient märks analysen som en lång rad frågor, en kroppsundersökning och ibland ett par formulär. Det mesta går att förbereda, till exempel med en enkel smärtdagbok som mall som du fyller i veckorna före besöket. Vi har ordnat frågorna efter vad vården försöker få svar på, så att du vet varför de kommer.

Bra att veta: Texten är allmän information och ersätter inte en medicinsk bedömning. Ändra aldrig läkemedel eller doser utifrån egna anteckningar eller det du läser här, utan ta upp det med din läkare. Ring 1177 för sjukvårdsrådgivning och 112 vid akuta, livshotande symtom.

Tre gånger tre: så är en smärtanalys uppbyggd

Källa: Läkemedelsboken, Smärta hos vuxna – Utredning (publicerad 5 december 2024).
Område	De tre delarna	Vad vården vill veta av dig
Smärtkategori	Akut smärta · långvarig smärta som inte beror på cancer (mer än tre månader) · cancersmärta	När började det, och hur länge har det hållit på?
Smärtmekanism	Nociceptiv · neuropatisk · nociplastisk	Var sitter smärtan, hur känns den, vad utlöser och vad lindrar?
Aspekter	Biologisk · psykologisk · social	Andra sjukdomar och läkemedel, tankar och känslor kring smärtan, arbete, familj och vardag.

Indelningen förklarar varför samtalet inte stannar vid själva smärtan. De tre mekanismerna behandlas på olika sätt, och flera kan finnas hos samma person. En smärta som började i en led kan med tiden få drag av en annan mekanism, och den som har en nervskada kan ha vävnadssmärta på köpet. Om du vill läsa på i förväg har vi en egen text om neuropatisk smärta, den mekanism där känseln undersöks särskilt noga.

Sex frågor om själva smärtan

De här frågorna återkommer i nästan alla underlag, från 1177:s beskrivning av besöket till kunskapsstöden för primärvården:

Frågorna är sammanställda efter 1177 (Långvarig smärta), det kliniska kunskapsstödet om fibromyalgi och Läkemedelsboken.
Frågan	Varför den ställs	Förbered så här
När började smärtan, och hur har den utvecklats?	Skiljer akut smärta från långvarig och visar om något har ändrats på vägen.	Gör en tidslinje med årtal eller månader: start, försämringar, bättre perioder.
Var gör det ont? Strålar det eller flyttar det sig?	Utbredningen ger ledtrådar: avgränsat till ett ställe, längs en nerv eller utbrett.	Rita en smärtteckning hemma och markera var det är värst.
Hur känns smärtan?	Skarp smärta vid rörelse och molande värk i vila beskrivs ofta vid vävnadssmärta; brännande, elektrisk, stickande och strålande är vanliga ord vid nervsmärta.	Välj två eller tre ord som stämmer bäst och skriv ner dem.
Hur stark är den?	Ger ett utgångsvärde att jämföra med efter behandling.	Skatta 0–10 några gånger om dagen i en till två veckor. Ta med lägsta, högsta och vanligaste värdet.
När på dygnet och i vilka situationer?	Visar samband med belastning, vila, sömn och stress.	Notera tre situationer som brukar göra det värre.
Vad lindrar och vad försämrar?	Värme, måttlig rörelse, kyla, stillasittande och stress påverkar olika smärttillstånd olika.	Skriv vad du har provat på egen hand och hur det gick.

Smärtteckningen är värd extra omsorg. Läkemedelsbokens exempel använder en framsida och en baksida av kroppen, där du markerar både var det gör ont och vilken sorts smärta det är. Hur du ritar en egen visar vi i guiden om kroppskarta och smärtteckning.

Resten av kroppen, läkemedlen och proverna

Den biologiska delen gäller sådant som kan förklara eller påverka smärtan: andra sjukdomar, tidigare operationer och skador, ärftlighet, ålder. Det kliniska kunskapsstödet för fibromyalgi anger uttryckligen att vården ska fråga efter andra sjukdomar och efter läkemedel. Läkemedelsboken påpekar att diffus muskelvärk i vissa fall kan vara en biverkning, och att en genomgång av läkemedlen därför ofta är värdefull.

Ta med en aktuell lista över allt du använder, även receptfritt, naturläkemedel och kosttillskott, och skriv upp vad du tidigare har provat mot smärtan och hur det gick. Ändra ingenting på egen hand inför besöket. Behöver du en förlaga finns vår mall för läkemedelslista.

Ofta tas blodprover. Syftet är att utesluta annat som kan ge värk och trötthet. Läkemedelsboken räknar upp bland annat underfunktion i sköldkörteln, järnbrist, brist på vitamin B12, rubbad kalciumbalans, borrelia och glutenintolerans. Normala provsvar betyder inte att din smärta är ifrågasatt. De är ett av stegen i analysen.

Därför frågar vården om oro, sömn och arbete

Många reagerar när samtalet glider över till nedstämdhet, stress och hur det går på jobbet. Det kan kännas som om smärtan inte tas på allvar. Tanken är den motsatta. Läkemedelsboken skriver att den upplevda smärtan är verklig och inte ska ifrågasättas, och att följderna av långvarig smärta – trötthet, sömnstörningar, depression, stresskänslighet – ibland är ett större problem än smärtan själv. Missas de finns risk för olämpliga behandlingsval.

Räkna med frågor om:

hur du sover och hur trött du är på dagarna
om du oroar dig för vad smärtan beror på, och vad du själv tror
vad du har slutat göra eller undviker av rädsla för mer smärta
hur du brukar ta dig igenom de sämsta dagarna
arbete, ekonomi, familj och vilka som finns omkring dig
alkohol och andra vanor

Du kan också få fylla i skattningsformulär. Läkemedelsboken och vårdförloppet för långvarig smärta nämner bland annat PHQ-9 och HAD för nedstämdhet och ångest, GAD-7 för oro, ISI för sömn, TAMPA-skalan för rörelserädsla och Örebroformuläret (ÖMPQ) för riskfaktorer. I vårdförloppet står att formulären inte ersätter den kliniska bedömningen, utan är ett stöd i samtalet. Svara som det brukar vara, inte som det råkar vara just den dagen.

Undersökningen, och tre saker att fråga efter när den är klar

Efter samtalet följer en kroppsundersökning. Vid långvarig smärta ingår ofta att känsligheten prövas med tryck, lätt beröring, värme eller kyla, eftersom smärta av sådant som normalt inte gör ont säger något om mekanismen, till exempel om det kan röra sig om central sensitisering. Ibland behövs röntgen eller andra undersökningar. Du kan också få träffa fysioterapeut, psykolog eller arbetsterapeut innan allt vägs samman.

En genomförd smärtanalys ska enligt Läkemedelsboken vägas samman till en klinisk bedömning som närmar sig svaret på varför du har ont, och som formuleras tydligt i journalen. Det ger dig tre saker att be om:

Vilken eller vilka smärtmekanismer bedömer du att det rör sig om?
Vad betyder det för behandlingen, och för vad jag kan göra själv?
Vad är nästa steg, och när följs det upp?

1177 beskriver slutet på utredningen som en samlad bedömning och ett förslag till behandling. Får du inte det, fråga. Journalen kan du läsa i efterhand genom att logga in på 1177.

Kvällen före: nio punkter på tio minuter

Tidslinjen: när det började och de två eller tre viktigaste förändringarna.
Smärtteckningen, med datum.
Tre ord för hur smärtan känns.
Lägsta, högsta och vanligaste siffra de senaste veckorna.
Vad som gör det värre och vad som gör det bättre.
Läkemedelslistan och det du har provat tidigare.
Det viktigaste du inte längre klarar.
Din egen tanke om orsaken, även om du är osäker.
Frågan du vill ha svar på innan du går.

Regionala cancercentrums formulär ”Beskrivning av min smärta” inleds med meningen att det är viktigt att göra en smärtanalys för att kunna behandla smärta effektivt, och det slutar med frågan om du har egna tankar om varför du har ont. Den frågan finns där av ett skäl: din egen förklaring påverkar vad du oroar dig för, och den vill vården känna till.

Är det orden som är svårast finns fler exempel i vår guide om att beskriva smärta för läkaren. Vill du ha tidslinje, skattningar och frågor i samma häfte är Smärtdagboken upplagd för det.

Kort om smärtanalys: sex frågor

Vad är en smärtanalys?

En strukturerad bedömning där vården fastställer vilken kategori smärtan tillhör, vilken smärtmekanism som ligger bakom och vilka biologiska, psykologiska och sociala faktorer som påverkar. Den bygger på samtal och kroppsundersökning och ligger till grund för diagnos och behandling.

Vem gör smärtanalysen?

Oftast en läkare på vårdcentralen. Du kan också få träffa fysioterapeut, psykolog eller arbetsterapeut, och deras undersökningar vägs då in i den samlade bedömningen.

Varför får jag frågor om sömn och humör när jag söker för smärta?

Sömnproblem, stress, oro och nedstämdhet följer ofta med långvarig smärta och kan förstärka den. De ingår i den biopsykosociala delen av analysen och påverkar valet av behandling. Frågorna betyder inte att smärtan ses som inbillad.

Vilka formulär kan jag få fylla i?

Vanligast är en smärtteckning och en skattningsskala från 0 till 10. Ibland används också BPI-SF för smärta, PHQ-9 eller HAD för nedstämdhet och ångest, GAD-7 för oro och ISI för sömn.

Vad ska jag ta med till en smärtanalys?

En kort tidslinje, en smärtteckning, några veckors skattningar av smärtan, en aktuell läkemedelslista, exempel på vad du inte längre klarar och den fråga du mest vill ha svar på.

Behövs röntgen för en smärtanalys?

Inte alltid. Analysen bygger i första hand på samtal och kroppsundersökning. Röntgen och prover används när läkaren behöver utesluta eller bekräfta en viss orsak.

Källor och vidare läsning

Källorna lästes den 12 november 2026.

Gå in på besöket med underlaget klart

Smärtprofil, kroppskartor, 31 dagssidor med NRS-skalan och två läkarbesöksformulär. Fyll i det du behöver och ta med det.

Se Smärtdagboken →